Emma Dahlén och Wise Choice -

Vår resa del 6

0 Kommentarer 15 Juli 2013, kl 11:17 Länk till inlägget kategori:Vår resa

När jag inte kunde hålla mig borta från ridningen längre så började jag sätta igång henne lite försiktigt. Det var i februari någon gång. Eftersom hon hade björnpäls så blev det små turer men ändå blev hon väldigt svettig. Men eftersom hon gick ute dygnet runt så ville jag inte raka henne. Men red några dagar i veckan och hon tyckte det var roligt att komma ut igen. Sen i början av mars åkte jag till Thailand och då blev det två lugna veckor för henne. Men när jag kom hem igen så satte jag igång henne ordentligt! Hon var riktigt rolig att rida under igångsättningen. Hon var som en studsboll när vi red ut. Det var knappt så jag hann tänka galopp så studsade hon redan på stället och bara ville ge sig iväg. Jag längtade till varje ridpass. Men dock var hon en pina att göra iordning. Hon hade helt glömt bort hur man gjorde när man stod still. Så det var en kamp att göra iordning henne. Hon bokstavligen tröck upp mig i väggarna så fort hon fick chansen. Det är något som jag kan skratta åt nu men var verkligen inte roligt då. kunde knappt borsta henne utan att hamna i väggen. Men ju mer hon kom igång desto bättre blev hon i hanteringen. Antagligen var det så att hennes pigghet gick upp o huvudet plus att hon inte gjort så mycket under vintern.

Bilderna är Fotograferade av Yrsa Arbelund

Vår resa del 5

0 Kommentarer 13 Juli 2013, kl 09:08 Länk till inlägget kategori:Vår resa

I slutet av hösten kändes det mesta motsträvigt. Det gick bättre på vissa sätt men sämre på andra. Sen när vintern kom blev det svårt att få till det med ridningen. På vägarna var det glans is och på ängarna var det så djupt med snö att det knappt gick att rida där. Så det fick bli en längre vintervila. Jag tror att det gjorde både henne och mig gott. Jag behövde en liten paus för att hitta motivationen igen. I och med att hon vilade så var jag inte ute varje dag. De som hon står hos såg till henne dagligen så det gick ingen nöd på henne. Det är meningen att man ska tycka det är kul att rida sin häst varje gång, men i slutet innan vilan kändes det inte så. Men under vinterns gång så kom suget tillbaka och jag riktigt längtade efter att få sätta igång henne igen! dock var denan vinter så lång så det tog ett tag innan det var dags för igångsättnin.g Min komps Yrsa kom ut och vi körde på en fotografering. Eftersom hon inte har igång så blev det inga "in action" men de blev fina ändå. Hon såg riktigt hemsk ut måste jag säga. Hon tappade musklerna, var svårt att hålla henne i hull och hon hade megalång päls, haha!

Vår resa del 4

0 Kommentarer 08 Juli 2013, kl 12:06 Länk till inlägget kategori:Vår resa

Från och med Augusti släppte en hel del i ridningen och under sommaren hade hon även blivit mycket bättre i hanteringen. Jag kunde nu jobba henne i form i alla gångarter, klart det kom protester men det gör det ju på vilken häst som helst som tycker att det är jobbigt. Var med på flera hoppkurser men hade inte möjlighet att hoppa henne så mycket som jag önskat. Men la mer fokus på dressyren och det släppte bara mer och mer.

Jag minns inte riktigt när men någon gång under augusti-september började jag att introducera skänkelvikning. Men så fort jag gjorde något som hon inte förstod så tog det stopp. Hon är riktigt envis och när det blev kortslutning uppe i huvudet på henne så fanns det inte mycket att göra än att försöka få henne på min sida igen. Jobbade med detta under hela hösten. Ute på vägarna förstod hon vad jag ville. Där kunde hon flytta undan från både höger och vänster. Men så fort jag försökte på ridbanan så gick de inte alls. Men här ser man iallfall på bilderna att hon börjat muskla på sig bra och hon blev starkare i sin kropp. Orkade jobba i en högre form osv. Jag hade fortfarande problem med galoppen på ridbanan. Dels var det väldigt svårt att få höger galopp, hon hade inte riktigt lärt sig galoppskänkeln ordentligt. Men när jag väl hade galoppen så orkade hon inte riktigt hålla den om jag red på volter tex. Det blev mest galopp längst fyrkanten, på stora volter och i lätt sits.

Vår resa del 3

0 Kommentarer 07 Juli 2013, kl 11:41 Länk till inlägget kategori:Vår resa

Har inga bilder från Juli heller men jag red på och fortsatte träna med det som jag gjorde innan. En hel del uteritter men även dressyrpass på ridbanan, bommar och lite små hinder. I augusti var vi med på vår första hoppkurs. Det var en tre dagars kurs och det var super roligt! Första dagen var såklart allt läskigt och vi hade draghjälp till det mesta. Men det släppte mer och mer. Sista dagen kunde vi hoppa en bana som flöt på hyffsat. hindrena låg på ca 20-30 cm! Jag var riktigt stolt över att hon vågade och det kändes så himla bra efter allt slit.

Jag testade även att rida henne på ett stort gärde. Hade blivit varnad att f.d. galoppörer kunde bli helt knäppa då det påminde om banan. Att även de lydigaste kunde dra iväg och köra sitt rejs. Men Joice lyssnade lika bra som alltid, även om hon var lite piggare och lite gladare ;)

Vår resa del 2

0 Kommentarer 06 Juli 2013, kl 11:27 Länk till inlägget kategori:Vår resa

De första ridpassen under April hade jag någon med som ledde henne då jag inte visste hur hon skulle reagera på olika saker. Det enda jag visste om hästen var att hon hade gått löp, men inget mer. Men de tillfällen hon blev skrämd medan jag red så ville hon gärna kasta sig iväg så då var den där linan väldigt bra att ha.

Under Maj klickades det inga ridbilder, men under den tiden red jag ut mycket. Först på egen hand men sen när Snabb flyttades till gården så fick vi sällskap. Jag jobbade henne på grusvägarna och försökte få henne att förstå att hon skulle söka sig nedåt när jag gav ledande tygeltag. Hon sänkte nacken i några steg för att sedan springa med huvudet uppe bland molnen. Det dröjde ett tag innan jag ens testade galoppera på henne ute. Men hon har alltid varit väldigt lyhörd så det visade sig att det inte var några problem. I slutet på Maj skaffade jag anläggningskort på ridskolan så jag hade tillgång till en ridbana, vilket jag inte haft tidigare.

I Juni försökte jag rida till banan så ofta jag kunde, blev ca 2 dagar i veckan. Ibland mer och ibland mindre. Till en början var hon väldigt spänd och skraj inne på banan. Men efter några ridpass började hon slappna av även där. I slutet av juni började jag använda bommar, vilket till en början var väldigt läskigt (enligt Joice). Jag har fått använda mig mycket av andra hästar som draghjälp men hon har fattat snabbt vad jag velat. Men efter varje bompass så glömde hon bort att bommarna inte var läskiga så i början på nästa pass fick jag rida fram å visa dem igen. Så kan hon vara än idag när det gäller hinder och jag inte har hoppat på ett tag eller om de bara är ett hinder som hon inte hoppat tidigare. När jag jobbat henne med bommar ett tag la jag även in lite små hinder som hon kunde skutta över. Hon var inte så noga med benen å tyckte det var livsfarligt när bommarna rullade ner efter henne. I dressyren hade hon nu förstått att hon skulle sänka nacken och hon gick i hyffsad form till och från i trav och galopp. Försökte jag jobba henne i skritten så blev det bara en tvärnit.

Vår resa

0 Kommentarer 05 Juli 2013, kl 11:14 Länk till inlägget kategori:Vår resa

Har nu läst en massa gamla inlägg sedan Juni förra året. Det är nästan läskigt hur snabbt man glömmer. Eftersom Joice är så pass ridbar nu så känns det som om hon alltid varit det. Jag är så otroligt glad över att jag valde att skriva om mina ridpass, för det ger så himla mycket nu. Även om det inte står så detaljerat om dem så kommer minnena fram. Jag minns hur glad jag blev första gången jag red henne, första gången jag red utan att någon gick med och höll i linan, första gången jag kunde borsta henne och hon stod stilla osv.

När hon kom var hon inte den roligaste från backen och jag ljuger om jag säger att jag aldrig ångrat mitt val att ta hem Joice. Första veckorna hade jag ont i magen på kvällarna för att jag oroade mig över hur det skulle gå. Skulle jag klara det eller skulle jag misslyckas helt?Det var flera som sa "att du orkar, varför säljer du henne inte". Men jag visste att det inte skulle bli enkelt, men väldigt lärorikt!

Utan dem personerna som jag haft runtomkring så hade vi inte varit där vi är idag, tror inte ens att jag hade haft kvar henne om jag ska vara ärlig. Men även fast hon är en tuff häst och inte den som jag kanske tänkt mig skulle vara min första häst så har jag lärt mig otroligt mycket påvägen och idag ångrar jag inte mitt val.

Den dagen då jag red galopperade henne barbacka på fältet, då var jag så otroligt glad, och det speglar sig verkligen i många av bilderna. Jag trodde att detta var något som var omöjligt med henne, men med tid och tålamod så går det mesta, även om det inte känns så när allt går emot en.

April 2012, första gången jag skrittade på henne. På andra bilden ser man tydligt hur spänd hon var. Hade Lotta som ledde mig några vändor och sen testade jag lite själv. kommer ihåg att jag testade gör en halt å de kröp i hela hästen så var bara att skritta på igen. Kunde inte stanna henne så styrde bara mot Lotta så hon fick hjälpa mig.

Kommer fler inlägg med bilder samt text om den resan som vi gjort hittills!