Den första tiden med joice gick jag promenader med henne för hand. Det gjorde jag dels för att hon inte hade fått på sig skor än, och dels för att lära känna henne lite från backen. När hon kom var hon inte rolig att handskas med. Hon hade gått i ca ett år utan att de gjort något med henne. Hon kunde inte stå stilla, gick över mig, gick det hon ville osv. Hon var väldigt stressad och orolig av sig. När jag gjorde iordning henne så gick hon runt mig och kunde endast stå stilla i några sekunder. Att ha henne uppbunden var bara att glömma.. Fick panik när hon satt fast eller kände sig trängd.

 

Jag visste absolut ingenting om henne. Det enda jag visste var att hon gått på löp och har bra avelsvärde. Mer än så visste jag inte. Åkte och tittade på henne en gång. Hälsade då på henne i boxen och fick se dem springa med henne förhand. Efter det så hämtade jag henne.

 

Första gången jag skulle sitta upp på henne visste vi inte alls hur hon skulle reagera. Skulle hon explodera, stå kvar, bli galen osv. Jag hade hjälp av både Lotta och Madde. Lotta höll joice i en longerlina och Madde hjälpte mig upp. Försökte vara snabb upp och vara beredd på vad hon nu skulle göra. Men till vår allas stora förvåning så stod hon stilla tills vi bad henne skritta. vi givk lite fram och tillbaka på gårdsplanen och hon var väldigtr pigg och fortfarande orolig. Testade göra halter men det kändes som om det bara kröp under skinnet på henne och hon kunde inte stå stilla. Efter några vändor knäppte Lotta loss linan och jag skittade lite själv. Men kunde inte göra halt så fick rida fram till Lotta så hon fick stoppa oss.

 

Följande ridpassen blev likadana. Vissa gånger följde mamma med och hade henne i lina, pappa var med, syrran var med och Emma var med och hjälpte till. Testade lägga in lite trav och hon slängde med huvudet och blev hetsig. Då var jag glad över att ha henne i lina!

 

Efter ett tag så märkte vi att hon inte kommer explodera och dra iväg med mig så började göra egna små skritt turer, men korta inslag av trav. Första gången jag travade själv var Lotta och Emma med och tittade, red fram och tillbacka på en raksträcka. hon slog med huvudet och ville iväg framåt. Men hon lyssnade super bra på förhållningarna. Började lirka lite och hon sökte sig neråt några steg i taget för att sedan slå upp huvudet igen.

 

Video från travsträckan