Yes!

Denna vecka har jag varit Hus och djurvakt ute på gården där Joice står! Riktigt skönt att komma hemifrån även fast det blir lite långtråkigt ibland. Och riktigt skönt att ha hästen utanför dörren. Jag ska alltså se till att hålla igång även Snabb. De tidigare dagarna har de varit andra som ridit honom men igår blev jag sugen! Började med Joice och skrittade bort till ridbanan. Ville känna på henne på mjukt underlag. Och gissa vad?? Hon kändes fräsch! Red bara en kort stunder lite skritt, trav och galopp. På hemvägen testade jag även att trava lite på vägen och kände ingen direkt hälta då heller. Äntligen kanske turen vänder!

Sen blev det Snabbs tur. Honom red jag först i en av hagarna. Jobbade igenom honom en liten stund och sen red jag iväg på en stig i skogen och tog lite galopp. Han verkade nöjd över att få sträcka på sig och jag tyckte det var roligt!

Klädde upp båda hästarna idag med benlindor. Joice fick bli röd men glömde såklart ta kort men här kommer en bild på Snabb från idag!


Barbackatur

Det som händer med Joice när hon vilar är att hon blir jobbig i hanteringen. Det känns som om hon endast jävlas och vill ha sista ordet, sen få vet jag att hästar inte tänker så men ändå. När jag skulle ta in henne igår så vägrade hon gå in. Tänkte då backa in henne för det brukar funka, men då tyckte hon att hon skulle gå över mig istället. Jag hade ett träns lätt tillgängligt så drog på henne det och tog grimskaftet genom bettringringarna. Först blev hon skit sur och drog upp huvudet å kastade sig men sen gav hon sig och gick in! Får nog köra på denna metod nu tills hon ger sig.

Igår tog jag en skrittur med henne och testade då att rida barbacka. Själva turen gick bra! Fick dock hoppa av vid ett dike för annars skulle jag åka i backen när hon hoppade. Men hade då lite problem att ta mig upp igen så fick gå en bit tills det fanns en bra stubbe att hoppa upp från. Det var en riktigt mysig tur. Blir nog samma sak idag skulle jag tro.


Vår resa del 6

När jag inte kunde hålla mig borta från ridningen längre så började jag sätta igång henne lite försiktigt. Det var i februari någon gång. Eftersom hon hade björnpäls så blev det små turer men ändå blev hon väldigt svettig. Men eftersom hon gick ute dygnet runt så ville jag inte raka henne. Men red några dagar i veckan och hon tyckte det var roligt att komma ut igen. Sen i början av mars åkte jag till Thailand och då blev det två lugna veckor för henne. Men när jag kom hem igen så satte jag igång henne ordentligt! Hon var riktigt rolig att rida under igångsättningen. Hon var som en studsboll när vi red ut. Det var knappt så jag hann tänka galopp så studsade hon redan på stället och bara ville ge sig iväg. Jag längtade till varje ridpass. Men dock var hon en pina att göra iordning. Hon hade helt glömt bort hur man gjorde när man stod still. Så det var en kamp att göra iordning henne. Hon bokstavligen tröck upp mig i väggarna så fort hon fick chansen. Det är något som jag kan skratta åt nu men var verkligen inte roligt då. kunde knappt borsta henne utan att hamna i väggen. Men ju mer hon kom igång desto bättre blev hon i hanteringen. Antagligen var det så att hennes pigghet gick upp o huvudet plus att hon inte gjort så mycket under vintern.
 
Bilderna är Fotograferade av Yrsa Arbelund
 
 
 

Broms

Igår när jag skulle ta in Joice från hagen så var det sjukt stora bromsar. Varken hon eller snabb visste vart de skulle ta vägen. De galopperade runt i hagen, bockade och gjorde verkligen allt för att bli av med dem. Men de var sånna där stora jävlar så de satt ju kvar. Vi har sprayat dem men det hjälper tyvärr inte mot dessa. Men fick tag på henne efter ett tag och fick springa från hagen till stallet för att hon inte skulle bli alldeles tokig. Snabb blev vild i hagen så Emma skyndade sig att ta in även honom.

Så fort de kommit in blev de lugna och säkert lättade över ett slippa dem. De har skugga å lite skog i hagen men de envisas med att stå mitt i solen där det är som värst. Medan de andra hästarna på gården håller sig i skogen nästan hela dagarna.

Men gjorde det vanliga pysslet med henne iallafall. Borstade, smörjde hovarna och kletaden på hästsalva på alla bett. Å till sist kliade jag henne under magen/juvret, det tycker hon verkligen är jätte skönt!

Fölet har verkligen blivit mörkt nu, se på benen! Hoppas hon får griffans färg!


Vår resa del 5

I slutet av hösten kändes det mesta motsträvigt. Det gick bättre på vissa sätt men sämre på andra. Sen när vintern kom blev det svårt att få till det med ridningen. På vägarna var det glans is och på ängarna var det så djupt med snö att det knappt gick att rida där. Så det fick bli en längre vintervila. Jag tror att det gjorde både henne och mig gott. Jag behövde en liten paus för att hitta motivationen igen. I och med att hon vilade så var jag inte ute varje dag. De som hon står hos såg till henne dagligen så det gick ingen nöd på henne. Det är meningen att man ska tycka det är kul att rida sin häst varje gång, men i slutet innan vilan kändes det inte så. Men under vinterns gång så kom suget tillbaka och jag riktigt längtade efter att få sätta igång henne igen! dock var denan vinter så lång så det tog ett tag innan det var dags för igångsättnin.g Min komps Yrsa kom ut och vi körde på en fotografering. Eftersom hon inte har igång så blev det inga "in action" men de blev fina ändå. Hon såg riktigt hemsk ut måste jag säga. Hon tappade musklerna, var svårt att hålla henne i hull och hon hade megalång päls, haha!
 

Hej!

Nu var det några dagar sedan, igen, men har inte så mycket att skriva om just nu. Har en del oflyt med Joice just nu så hon vilar. Men hoppas att kunna komma igång med ridningen snart igen! Men hon skoddes i onsdags och var super duktig. Skoningen tog längre tid än vanligt då det var lite mer att fixa med, men hon stod som ett ljus under hela tiden. Hon har även sitt sår på benet som går upp hela tiden och sen som pricken över iet så har hon troligen trampat på ngt vasst för hade en liten blödning i hoven så hon är lite öm. Men tänkte testa skritta henne imorgon och se hur det känns.
 
Men annars så njuter jag av att vara ledig och eftersom det har varit väldigt fint väder så har jag tillbringat mina dagar på stranden!
 
vill göra något liknande igen snart, yrsa? haha
 

Vår resa del 4

Från och med Augusti släppte en hel del i ridningen och under sommaren hade hon även blivit mycket bättre i hanteringen. Jag kunde nu jobba henne i form i alla gångarter, klart det kom protester men det gör det ju på vilken häst som helst som tycker att det är jobbigt. Var med på flera hoppkurser men hade inte möjlighet att hoppa henne så mycket som jag önskat. Men la mer fokus på dressyren och det släppte bara mer och mer.
 
Jag minns inte riktigt när men någon gång under augusti-september började jag att introducera skänkelvikning. Men så fort jag gjorde något som hon inte förstod så tog det stopp. Hon är riktigt envis och när det blev kortslutning uppe i huvudet på henne så fanns det inte mycket att göra än att försöka få henne på min sida igen. Jobbade med detta under hela hösten. Ute på vägarna förstod hon vad jag ville. Där kunde hon flytta undan från både höger och vänster. Men så fort jag försökte på ridbanan så gick de inte alls. Men här ser man iallfall på bilderna att hon börjat muskla på sig bra och hon blev starkare i sin kropp. Orkade jobba i en högre form osv. Jag hade fortfarande problem med galoppen på ridbanan. Dels var det väldigt svårt att få höger galopp, hon hade inte riktigt lärt sig galoppskänkeln ordentligt. Men när jag väl hade galoppen så orkade hon inte riktigt hålla den om jag red på volter tex. Det blev mest galopp längst fyrkanten, på stora volter och i lätt sits.
 

Vår resa del 3

Har inga bilder från Juli heller men jag red på och fortsatte träna med det som jag gjorde innan. En hel del uteritter men även dressyrpass på ridbanan, bommar och lite små hinder. I augusti var vi med på vår första hoppkurs. Det var en tre dagars kurs och det var super roligt! Första dagen var såklart allt läskigt och vi hade draghjälp till det mesta. Men det släppte mer och mer. Sista dagen kunde vi hoppa en bana som flöt på hyffsat. hindrena låg på ca 20-30 cm! Jag var riktigt stolt över att hon vågade och det kändes så himla bra efter allt slit.
 
Jag testade även att rida henne på ett stort gärde. Hade blivit varnad att f.d. galoppörer kunde bli helt knäppa då det påminde om banan. Att även de lydigaste kunde dra iväg och köra sitt rejs. Men Joice lyssnade lika bra som alltid, även om hon var lite piggare och lite gladare ;)
 
 
 

Vår resa del 2

De första ridpassen under April hade jag någon med som ledde henne då jag inte visste hur hon skulle reagera på olika saker. Det enda jag visste om hästen var att hon hade gått löp, men inget mer. Men de tillfällen hon blev skrämd medan jag red så ville hon gärna kasta sig iväg så då var den där linan väldigt bra att ha.
 
Under Maj klickades det inga ridbilder, men under den tiden red jag ut mycket. Först på egen hand men sen när Snabb flyttades till gården så fick vi sällskap. Jag jobbade henne på grusvägarna och försökte få henne att förstå att hon skulle söka sig nedåt när jag gav ledande tygeltag. Hon sänkte nacken i några steg för att sedan springa med huvudet uppe bland molnen. Det dröjde ett tag innan jag ens testade galoppera på henne ute. Men hon har alltid varit väldigt lyhörd så det visade sig att det inte var några problem. I slutet på Maj skaffade jag anläggningskort på ridskolan så jag hade tillgång till en ridbana, vilket jag inte haft tidigare.
 
I Juni försökte jag rida till banan så ofta jag kunde, blev ca 2 dagar i veckan. Ibland mer och ibland mindre. Till en början var hon väldigt spänd och skraj inne på banan. Men efter några ridpass började hon slappna av även där. I slutet av juni började jag använda bommar, vilket till en början var väldigt läskigt (enligt Joice). Jag har fått använda mig mycket av andra hästar som draghjälp men hon har fattat snabbt vad jag velat. Men efter varje bompass så glömde hon bort att bommarna inte var läskiga så i början på nästa pass fick jag rida fram å visa dem igen. Så kan hon vara än idag när det gäller hinder och jag inte har hoppat på ett tag eller om de bara är ett hinder som hon inte hoppat tidigare. När jag jobbat henne med bommar ett tag la jag även in lite små hinder som hon kunde skutta över. Hon var inte så noga med benen å tyckte det var livsfarligt när bommarna rullade ner efter henne. I dressyren hade hon nu förstått att hon skulle sänka nacken och hon gick i hyffsad form till och från i trav och galopp. Försökte jag jobba henne i skritten så blev det bara en tvärnit.

ridning på banan

Idag red jag till ridbanan för att hon skulle få göra av med lite energi. til vår stora förvåning så gick det bra att rida till banan idag. I vanliga fall blir det en del stopp på vägen då hästarna inte vill gå förbi kossorna och ladugården.
Började med att jobba henne i skritten och när hon började slappna av så tog jag galoppen direkt. Hon var till en början spänd och okoncentrerad men sen slappnade hon av lite mer och fick till en bättre galopp. Anledningen till att jag struntade i traven är för att hon slappnar av bättre om hon får galoppera av sig lite först. Om jag tar traven direkt så blir det mest tjaffs och det känns onödigt när jag kommit på ett annat sätt som fungerar! Men när hon fått galoppera av sig så blev det lite trav arbete för att sedan jobba med skritten igen. Det är i skritten som hon gärna slinker undan så måste jobba mycket mer med den.
 
 

Vår resa

Har nu läst en massa gamla inlägg sedan Juni förra året. Det är nästan läskigt hur snabbt man glömmer. Eftersom Joice är så pass ridbar nu så känns det som om hon alltid varit det. Jag är så otroligt glad över att jag valde att skriva om mina ridpass, för det ger så himla mycket nu. Även om det inte står så detaljerat om dem så kommer minnena fram. Jag minns hur glad jag blev första gången jag red henne, första gången jag red utan att någon gick med och höll i linan, första gången jag kunde borsta henne och hon stod stilla osv.
 
När hon kom var hon inte den roligaste från backen och jag ljuger om jag säger att jag aldrig ångrat mitt val att ta hem Joice. Första veckorna hade jag ont i magen på kvällarna för att jag oroade mig över hur det skulle gå. Skulle jag klara det eller skulle jag misslyckas helt?Det var flera som sa "att du orkar, varför säljer du henne inte". Men jag visste att det inte skulle bli enkelt, men väldigt lärorikt!
 
Utan dem personerna som jag haft runtomkring så hade vi inte varit där vi är idag, tror inte ens att jag hade haft kvar henne om jag ska vara ärlig. Men även fast hon är en tuff häst och inte den som jag kanske tänkt mig skulle vara min första häst så har jag lärt mig otroligt mycket påvägen och idag ångrar jag inte mitt val.

Den dagen då jag red galopperade henne barbacka på fältet, då var jag så otroligt glad, och det speglar sig verkligen i många av bilderna. Jag trodde att detta var något som var omöjligt med henne, men med tid och tålamod så går det mesta, även om det inte känns så när allt går emot en.
 
April 2012, första gången jag skrittade på henne. På andra bilden ser man tydligt hur spänd hon var. Hade Lotta som ledde mig några vändor och sen testade jag lite själv. kommer ihåg att jag testade gör en halt å de kröp i hela hästen så var bara att skritta på igen. Kunde inte stanna henne så styrde bara mot Lotta så hon fick hjälpa mig.
 
Kommer fler inlägg med bilder samt text om den resan som vi gjort hittills!
 

Idag blev det ridning!

Idag ömmade hon inte för såret så testade att rida lite. Kände direkt när jag skulle hoppa upp att det kröp i hela kroppen på henne. Red i ena hagen då det är mjukt och skulle ändå bara skritta och trava lite grann. Men så fort jag slappnade av lite för mycket så passade hon på att tramsa lite grann. När hon har vilat så blir hon inte pigg på det sättet att hon drar iväg, utan det är mest i huvudet som det spökar på henne. Men jobbade mycket med volter i skritten för att hon skulle slappna av och böja igenom kroppen. Efter att ha skrittat ett tag tyckte hon att det blev tråkigt så fick lägga in lite trav också, men där var det lite svårare. Hon ville rusa och jag ville att det skulle gå långsamt så slutade någonstanns mittemellan. Red inte speciellt länge då det var första passet och dessutom väldigt varmt.
 
Hade Lillsyrran med mig ut idag, så innan jag skulle släppa ut Joice i hagen så fick hon skritta lite barbacka på gårdsplanen. Men då tyckte nog Joice att det var ännu tråkigare och försökte trava runt istället. Fick alltså blir en kortare tur för syrran denna gång. Men så fort jag släppt Joice i hagen så drog hon iväg som ett skott. haha! Hon bockade inte men böjde kroppen i alla olika vinklar medan hon sprang. Det var roligt att se henne "släppa loss" lite grann, för det är inte ofta det är action i hagen. Snabb såg alldeles förvånad ut innan han hakade på, men han hade inte så stor chans att hänga med i hennes tempo. Så nu hoppas jag att hon inte har några tappskor imorrn, då det är några som satt lite löst...
 

Thailand del 3

Till en början var jag emot det här med att rida elefant utomlands. Detta då man hört så mycket om hur de behandlas från när de är små till vuxen ålder. Men suget till att testa tog över och det var en riktigt häftig känsla att sitta där på nacken. Till en början kändes det jätte vingligt och det kändes som om jag skulle ramla av, haha! Men efter en bit så vande jag mig och elefanten var även snäll och klämde lite med öronen så att mina ben satt fast.
 

Thailand del 2

 

Ps

Hade skrivit text till föregående inlägg men blev något fel när jag skulle posta via mobilen så texten försvann. Fixar det imorgon när jag har tillgång till en dator!


Promenad


Thailand Del 1

 

Helgen

Helgen har gått riktigt snabbt, som vanligt! I fredags jobbade jag min sista dag och kvällen avslutades med lite festligheter. Blev middag med en vän och sen när vi gick till krogen så kom tre till, hade riktigt roligt!

I Lördags hände det inte så mycket, fixade en del hemma samt hos Joice. Hon har troligen fått en spark på höger fram så har inte kunnat rida henne då hon ömmar lite fortfarande. Hon är ganska så känslig och brukar bli svullen för minsta lilla reva tyvärr.

Igår (Söndag) var jag på tävling hela dagen. Emma (som jag brukar rida med) var på gripens dressyrmeeting! Det gick riktigt bra för henne med hennes ponny snabb. Sedan hade hon även med sig en ridskoleponny, Falcon, men de gick dock inte lika bra. Han är ganska ny på det här och tyckte att det mesta inne på banan var livsfarligt! Men Emma var jätte duktig och kämpade vidare.


RSS 2.0