Idag visade Joice sin värsta sida och sin bästa, men så är det väl med ston?

Det enda jag visste idag var att jag var ridsugen, men hade noll idéer på vart jag skulle rida eller vad jag skulle jobba med. Men började med att rida genom skogen så jag kom ut vid grannstallet, lugnet. Där visade hon sin värsta sida. När jag red på grusvägen som går genom gården, och sedan kom mellan två hagar där det går hästar på varje sida så tog det tvärstopp. Hon vägrade gå och när jag drev på så började hon backa. Jag hoppade av för jag ville inte att hon skulle backa mot staketet å fastna eller sparka mot de andra hästarna. Inte för att hon sparkat förut men man vet aldrig när det är främmande hästar som kommer för nära. Men fick henne inte åt rätt håll ändå, hon bara backade. Jag fick då backa henne för hand åt det hållet jag ville, hon gick med på det med lite tjaffs och motsägelser. Ett par gånger försökte hon bara gå över mig, blev så förbannad att jag bara stod å skrek fula ramsor, haha!

 

Men efter att ha backat henne genom raksträckan, upp för en backe och sen en bit till så kunde hon tillslut gå åt rätt håll! Sen skötte hon sig bra och det var inga problem. Red in på en stig för att leta efter en äng som en tjej i grannstallet försökt förklara vägen till. Den var inte så svår att hitta.

 

Det var på ängen som hon visade sin bästa sida. Började med att trava runt hela ängen och sen galoppera i båda varven. Sen jobbade jag med båda galopperna på en stor volt. Villle få henne att släppa igenom och slappna av någolunda. Efter galopparbetet så var hon lite småtrött och blev då inte lika springig. Jag tog då travarbete och jobbade på större och mindre volter, åttvolter och skänkelvikningar. Hon blev super härlig att rida, med på noterna och dansade fram. Det är tillfällen som denna som man önskade att någon var med och filmade eller tog kort.

 

Tog ett par bilder på ängen så ni skulle få se hur stor den är, jag stod på ängen och tog två kort åt varsitt håll.