Jag var som sagt med på en minihoppning på ridklubben i maj. Mina förväntningar var inte så höga, men mitt mål var att iallfall ta sig runt banan. I första klassen (50cm) så tyckte hon att det var jobbigt redan på framhoppningen. På dessa minihoppningar så hoppar man fram på två hinder som står efter varandra på långsidan. Självklart så var hindrena livsfarliga enligt Joice. Det krävdes lite övertalning och hjälp med människor som stöttade henne från backen.Men över kom hon även om det inte var speciellt snyggt. När det var min tur att hoppa så fick jag ha sällskap av min kompis Jenny och hennes unghäst. Hon agerade infångare vid hindrena, och det funkade riktigt bra. Jag var felfri trotts att det var lite "hej kom och hjälp mig" mellan hindrena. Vi fick vår första rosett!

 

I nästa klass, som var 70 cm så hade hon hunnit bli lite trött. Det var väldigt varmt och en del väntetid, samt spänningar från Joice sida. Men denna runda var hon lugn och jag kunde rida henne mer mellan hindrena. Det blev två pet men det spelar inte så stor roll då hon skötte sig super bra! Jag var mer än nöjd när jag red därifrån, gick mycket bättre än förväntat!